UT-1, Ölands södra Alvar

Säsongens första uttagningstävling för landslag, UT-1 i bästa sensommarväder

Vädret bjöd på stekande sensommar sol, svalkande vind och mycket god sikt god. Det senare var tur, eftersom flygningarna blev långa i den friska vinden. I första och sista perioden rådde 4-6 m/s och i övriga starter 7-8m/s. Lyhörd och följsam tävlingsledning
Den friska vinden gallrade hårt i startfältet och fler modeller än vanligt hade reparationsbehov redan under pågående tävling. Några flög också så högt och långt att modellerna inte kunde hämtas under pågående tävling. Maxtiden om 3 minuter kortades ner till 2,30 och periodtiden förlängdes, så att tävlingen ändå förflöt i ett behagligt tempo. Synnerligen lyhörda arrangörer såg till att det aldrig blev fråga om jäkt och stress. Dessutom bjöd man på ett enastående fint fikabord efter tävlingen. Toppen!

John vs. Pelle i F1A
I F1A stod kampen mellan John Pettersson och Per Findahl. Ända fram till sjätte och sista perioden, såg det ut som om det skulle bli Fly-Off. Tyvärr, får man väl säga, tappar dock John flygsekunder och Per Fidahl vinner tävlingen utan Fly-Off strid. Jag har inte studerat resultatlistan alldeles noggrant, men gissar att endast halva startfältet mäktade med att genomföra alla sex starterna. (Författarens not: Jag slog Per Johansson med 1 sekund! Hi Hi.)

 

Spännande Fly-Off i solnedgången
I F1B tog sig 3 tävlande till Fly-Off, nämligen Bror Eimar, Magnus Söderling och David Thorsén. Strax innan solnedgången gick startskottet varvid Magnus modell var först upp i luften, tätt följd av Brors Emil. Efter några minuters flygning stod det klart att Bror låg i bättre luft och att han skulle gå segrande ur den tvekampen. Vi såg aldrig Davids modell dyka upp på himlavalvet därifrån vi stod en bit ner på fältet. Det fick sin förklaring när vi slutigen kom tillbaka till startområdet och noterade att endast ett fåtal sekunder var noterat i protokollet för Davids Fly-Off start.

Gurra är bäst!
Gurra Ågren från Uppsala FK MFS flög ensam i F1C Power klassen. Det är ju känt att F1C-flygarna rynkar på näsan åt Ölands kalksten, men att helt stå över flygandet kan ju inte vara rätt väg framåt. All heder åt Gurra, som en gång visar att det går utmärkt att flyga F1C både på Ölands kalksten, isen i Matfors och betongbanorna i Uppsala.

Vid pennan:
Martin T, MFK Gladiatorerna