MFK Gladiatorerna Tullinge -Allt om F1A



			Trimning av F1A-modeller byggda i Balsa/Furu (ej komposit)

			Denna artikel är skriven för att bevara en del av de erfarenheter som man som friflygare får när man trimmar F1A-modeller. Jag skall redan inledningsvis understryka att det den här artikeln beskriver är hur man faktiskt gör när man trimmar och kanske mindre om teorin varför.
			Få dem att flyga rätt och slätt! Du som läser detta kanske snart är klar med din första F1A-modell och undrar över "det där med trimning". När det gäller friflygande modeller där du lämnar bort kontrollen till modellen själv, så är det mycket viktigt att modellen är bra trimmad. Dåligt trim betyder inte att modellen bara flyger dåligt, utan kan lätt leda till katastrof. En krash betyder ofta ett förstört plan och många extra arbetstimmar. Det är därför speciellt viktigt att vara noggrann med trimningen av sin F1A-modell.		Tre "Junior" F1A-modeller klara
			Bygg klart din modell ordentligt Alltför många modeller kommer ut på fältet innan de är helt klara. Jag har själv trimflugit modeller som egentligen hade behövt ett par lager lack till (men eftersom vädret var bra den dagen...), eller modeller med tveksamma installationer eller kärvande timer. Min erfarenhet av detta är att det är bortkastad tid att försöka trimma dessa modeller som ändå måste genomgå förändringar innan de kan börja trimmas. Om man bekymrar sig över att få modellen klar till en speciell tävling, så skall man därför bygga allt helt klart innan man börjar trimma. Med helt klar menar jag då att tyngdpunkten ligger rätt och att modellens vingar har rätt skevheter.

			Mät ut tyngdpunkten Att mäta ut tyngdpunkten är enkelt genom att låta modellen balansera mellan pekfinger och tumme. Vill man vara noggrannare kan man såga ut ett U i 3 mm plywood och balansera modellen på. Min erfarenhet av tyngdpunktsplacering är att den hamnar mellan 50 - 54% av vingens korda. Om det saknas tyngdpunktsplacering på den ritning du använder, eller om du konstruerat modellen själv, kan ett gott råd vara att börja på 52%. Om du exempelvis har en vingbredd, korda på 150 mm, skall tyngdpunkten alltså ligga omkring 80 mm bakom framkanten.		Per Q (MFK Fladdermusen) väger in tyngdpunkten på sin F1A "Mustaffa"

			Vingens skevheter Detta är något mer klurigt än att mäta upp tyngdpunkten. Inte för att det är svårt att skeva till vingen, om man kan konsten att koka vatten, utan för att det kan vara svårt att se de skevheter som redan finns inbyggda i vingen. Jag anser att för att få en riktig bild av hur skevheterna ser ut krävs det att vingen är hopsatt och monterad i kroppen. En eller annan friflygare kanske tror att de bygger så bra och precist att deras vinginfästningar är alldeles raka, men så är sällan fallet. Nåja.. Lägg nu din monterade modell upp och ner på en papperspåse eller något annat som den ligger stabilt på, utan att öronen tar i någonstans. Backa ett par meter och titta på vingen så att du ser bakkroppen precis bakifrån. Från denna placering kan du nu se om vingen har några inbyggda skevheter som behöver tas bort. Alternativt kan man genom att tejpa fast en rak list på vardera vingen. Från sidan kan man då lätt se om vinkeln mellan vinghalvorna är som den skall (Se bild).		F1A-modell med "riktpinnar" monterade.

			Vingens lyftkraft och motstånd Lyftkraften och motståndet beror bla. på flyghastighet och anfallsvinkel. Låt oss tänka på en vanlig F1A-modell som flyger i högercirklar. Modellen har till skillnad från vår helt raka vingsektioner. Så länge modellen flyger rakt fram bidrar båda vinghalvorna med lika mycket lyftkraft, när modellen emellertid börjar kurva höger kommer innervingen flyga långsammare mot luftströmmen än yttervingen och således tappa i lyftkraft. Detta borde rimligen skicka modellen i en dödsspiral ner i moder jord. När icke så sker säger man ofta att vingens V-form hjälper till att upprätthålla stabiliteten. Modellen kompenserar nämligen för skillnaden i lyftkraft mellan vinghalvorna genom att sidglida i flygriktningen. Sidglidningen ger nämligen ökad anfallsvinkel på innervingen. Eftersom hela modellen flyger snett ökar motståndet avsevärt och därmed försämras glidprestandan.

			Här syns Wash-in på vår modell. Vid "A" syns mer av vingens undersida än vid "B". Vingen på bilden har 3,5mm Wash-in.		Sambandet mellan Wash-in & kurvradien Således kan man här se ett samband mellan mängden Wash-in och modellens glidkurvsradie. Erfarenhetsmässigt är 1-3mm Wash-in lagom på en modell som kurvar ett varv på 20-25 sekunder. Generellt sett kan man få modeller med hur orimligt mycket vridna vingar som helst att flyga stabilt. Men när modellen blir störd, av turbulens, termik eller hård vind kan utan förvarning bli till flis efter dödspiral eller kraftiga stall.

			Skeva om vingen Koka upp en kastrull med vatten tills att vattnet verkligen stormkokar. Håll nu den del av vingen som du vill skeva till i ångan ovanför kastrullen och vrid försiktigt. Då vingen normalt sett vrider tillbaka sig något efter att den torkat och kallnat kan det vara en god idé att vrida vingen något mer ovanför kastrullen än vad som egentligen behövs. Om kraftiga skevningar krävs kan det vara en god idé att vrida vingen i flera omgångar ovanför kastrullen och låta den kallna och torka där emellan.		Vingen värms upp av det kokande vattnet och vrides försiktigt.

			Wash-in Vingens högra mittvinge skall lyftas cirka 2 mm i framkant för att underlätta modellens snurre och glidkurv. Att lyfta framkanten kallas Wash-in. Wash-in på höger mittvinge fungerar som skevroderbroms och gör att modellen blir lätt att få runt på linan om du använder snurrekrok. Det går givetvis istället att ha kraftigt kurvroderutslag, men måste du släppa linan av någon anledning, kan modellen lätt börja störtspirala rakt ner i marken, vilket ger dig en modell i ny byggsatsform. Med kraftigt kurvroder doppar modellen också vingen mycket, vilket gör att modellen snabbt förlorar höjd, särskilt i sjunk. Vi kommer senare i artikeln mer detalj gå in på idéerna med wash-in. Wash-out I vingspetsarna böjer man upp bakkanten 3-5 mm. Detta kallas Wash-out. Anledningen är att den yttersta biten, cirka en spetskorda från spetsen, av vingen inte tillför modellen någon nämnvärd lyftkraft. Det beror bla. på att tryckskillnaden mellan vingens ovan och undersida till viss del utjämnas eftersom luften "smiter runt vingspetsen". Stor anfallsvinkel i vingspetsen, välvd profil och kort sagt allt som bidrar till att skapa tryckskillnader mellan vingens över och undersida ökar vingens sk. spetsvirvlar. Spetsvirvlarna utgör en stor del av det motstånd som vingen gör i luften. Summan av detta är således att profilen om möjligt skall vara symmetrisk i spetsen, eller då det är lite krångligt att bygga så, åtminstone att man genom att böja upp bakkanten, reducera anfallsvinkeln. Det påstås också att man genom washout får öronen att stalla senare än resen av vingen, vilket är gynnsamt då modellen går från partier med lugn luft till partier med högre vindstyrkor, vilket tex. är fallet när modellen går in och ut ur termikblåsan. Resultatet är en snällare stallmönster än annars. Modellen lever Under modellens första levnadsår tenderar vingen att snabbt återta den form den själv bestämmer. Det betyder att vingarnas skevheter kan variera upp till en millimeter mellan flygningarna. Det är därför viktigt att mellan flygningarna alltid sätta fast vingarna med de vinklar de skall ha.

			Börja med handstart När modellen aldrig förut har flugit skall du börja med att handkasta modellen. Om du har snurrekrok skall du spänna fram den så att du får rakroderläge. Kör du med rakkrok spänner du upp den till rakroder. Håll modellen ovanför huvudet och kasta framåt med nosen vinklad något nedåt. Ge modellen glidfart mot vinden. Gissningsvis kommer modellen kurva åt något håll och kanske stalla eller dyka. Om modellen dyker trimmar du upp stabbens bakkant något. Stallar den trimmar du ned istället. Kurvar den, trimmar du rodret på fenan och kastar igen, tills att modellen flyger rakt fram. Släpp nu ut glidkurvet och kasta igen. Modellen skall nu kurva svagt åt det håll du tänkt. Om du har snurrekrok, spänner du upp kroken och provkastar med snurrekurv. Modellen skall kurva skarpt, men inte ha tendenser att störtspirala.

			Första höjdstarten Starta med full linlängd, 50 meter, och öppen (rakkrok) krok. Sätt timern på max 20 sekunder. Även om modellen störtspiralar från toppen skall timern hinna gå ut innan modellen hinner ner till marken. Se efter om modellen tenderar att dra åt något håll på linan, trimma med fenans roder tills den går rakt. När du kopplat tänk på att försöka se om modellen stallar eller dyker. Trimma på samma sätt som du gjorde vid handkasten. Modellen skall kurva ett varv i termiklös luft på 20-25 sekunder. Är du på ett stort fält, eller om det alldeles stilla, kan du efter några starter ställa in timern på 3 minuter och prova hur den står sig mot maxtiden. Nu kan den intressanta delen av flygningen börja! / Martin T		Alla nya, omskevade eller ombyggda modeller skall alltid handstartas innan höjdstart. Vidare skall alla funktioner kontrolleras, så att inga problem uppstår vid höjdstarten.