![]() ![]() |
Lackera smartare
I grundkursen om lackering av balsa fick vi
lära oss att det fanns två huvudsyften med att lackera modellen;
fuktbeständighet och hållfasthet. Den här artikeln går mer på djupet
om bakomliggande faktorer och erfarenheter, vilket du som vill vidareutveckla
dina metoder och tekniker på egen hand har nytta av.
Träfiber sett i svepelektronmikroskop. Här syns de rörformade träbirerna tydligt.
Kraften angriper ytterfiber
I varje belastningsfall där böjning och/eller
vridning förekommer så är det materialets ytterfiber som tar den största
belastningen. För att förklara detta på ett enkelt sätt kan du tänka
dig att du håller ett lite tjockare balsaflak i ögonhöjd framför dig
(se bild). När du nu börjar böja flaket som bilden visar kommer översidans
ytterfiber att utsättas för dragpåkänning, medan undersidan utsätts
för tryckpåkänning. Om vi fortsätter böja kommer slutligen balsaflaket
att knäckas.
Bilden visar hörnet på ett balsaflak sett i svepelektronmikroskop.
Balsaflakets kollaps
Det som händer när flaket går av är antingen
att ovansidans ytterfiber dras av. Alternativt är det undersidans
ytterfiber som inte tål tryckpåkänningen utan kollapsar. Det kan
också vara att materialet mellan flakets under och översida (livet)
som inte klarar det inåtriktade tryck som uppstår mellan ytterfibrerna,
utan börjar röra sig inåt materialets kärna. När livet förtunnats
tillräckligt knäcks flaket.
Slipning och spackling
En väl slipad och jämn yta kräver mycket
mindre lackning för att ge fullgott fuktskydd. Det betyder också
lägre vikt och mindre arbete med lackningen. Lack är nämligen tungt
och ett lätt balsaflak med dålig ytfinish kan lätt dubbla sin vikt
vid lackering. Träfibrerna är formade som rör och rörändarna suger,
genom sk kapillärverkan, in mer lack än vad rörens utsidor gör.
En dåligt slipad träyta har rörändar över hela ytan, i vilka lack
sugs in, medan en perfekt slipad yta har långt färre. För att ytterligare
minska vikten kan man täppa över rörändarna genom att spackla med
superlätt spackel innan lackering.
Dammfri yta
I allmänhet ligger mycket slipdamm kvar på
ytan efter att slipningen är klar. Dammet skall tas bort innan lackering,
annars binds det i lacken och ger en skrovlig och tung yta som behöver
mycket slipning. Stryk av hela vingen mot byxan, eller mot en tex
frottéhandduk.
Förtunning - Varför det?
Förtunnningen som normalt består av Aceton
och Toulen ser till att lacken flyter ut över ytan. Förtunningen
dunstar sedan bort och lacken härdar därefter på ytan. För mycket
förtunning gör att onödigt mycket lack flyter in i träet. Det tenderar
också att lösa upp underliggande lacklager eftersom mer förtunning
tar längre tid att avdunsta. För lite förtunning gör lacken tjockflytande
och smetig. Lacken har då svårt att flyta ut och täcka ytan och
det blir lätt för tjocka lager av lack, vilket ger ökad vikt.
Låt lacken härda, inte bara torka!
Ett vanligt missförstånd är att lacken är härdad när den känns torr.
Så är det inte alls! När förtunningen avdunstat känns lacken känns
torr, men lacken blir inte hård och tillräckligt härdad förrän efter
flera veckor. Det är därför lämpligt att bygga och lacka sin modell
klart. Provflyg den och grundtrimma stabbe och roder. Fixera roderytorna
med glasfiber och låt lacken härda några veckor innan du kastar med
full kraft.
Bilvax bra i regnväder!
När man skall träna kan man välja
dagar med fint väder, men när det är tävling
kan det ofta vara regn och rusk. Oavsett hur noggrannt du lackat
din Handluns, så kommer den aldrig att hålla trimmet
efter flera timmar i regn. Ett bra sätt att förbättra
regnskyddet är att behandla stabbe, fena och vingar med bilvax.
Därför vaxar man sina modeller dagen innan tävling,
om man misstänker regnväder.
Specialblandningar
Det talas ibland om inblandningar av Glycerol, eller förtunning
med estrar som Amylacetat i lacken. Jag har personligen inte undersökt
om det finns några positiva effekter med dessa inblandningar, men
hört att Glycerol skall förhindra sprickbildningar i äldre lackytor
och att amylacetatet skall ge en bättre utflytning på ytan, utan
allt för stor inträngning i materialet. Hur det egentligen förhåller
sig vet jag alltså inte.
/ Martin