MFK Gladiatorerna Tullinge - HKG Handluns



			Konstruera din EGEN handluns!

			Har du funderat på att göra egna konstruktioner? Faktum är ju att det som flyger gudomligt för Mr Beast eller Mick Page kanske inte fungerar för dig.

			Utgå från en känd konstruktion Om man är osäker på vad man gör så utgå gärna från någon modell ni tycker om och testa små förändringar på den konstruktionen först. Efter hand kan ni sedan göra egna konstruktioner efter tankar ni kommer på under vägens gång. Jag tänkte ta upp några ändringar, parametrar, som inverkar på en HKG. Spännvidden viktig för prestandan Det är ju allmänt känt att större spännvidd ger längre flygtid, men det ger även en trögare och tyngre modell. Detta märks främst i kastet. Andra saker som händer med ökad spännvidd är att modellen får en stabilare glidflykt, man upplever den lugnare i blåsig och turbulent vind och även i termik.		Björn "FIDO", MFK Sländan - En Handlunskonstnär av hög klass!

			Vingkorda efter balsaflak, eller? Kordan (Avståndet mellan framkant och bakkant) avgör viss del av flygförmågan. En bredare korda ger större vingyta och det ger utslag i lugnväder, tyvärr ökar även vikten. Bredare korda gör också att modellen får mer luft under vingen i kastet, alltså är det vara lättare att kasta en modell med bredare korda. Stabiliteten ökar också, men jag har byggt många modeller med smalare korda som också vart stabila. Det beror helt enkelt på en helhet av modellen.		Balsaflakets 100mm. Är det egentligen en bra vingbredd?

			Vingform - Runda flyger bättre! Jag, och många med mig, har i alla tider sagt att det inte spelar någon roll hur modellen ser ut, men det är inte riktigt sant. Om jag och Martin tittar tillbaka på våra konstruktioner genom åren så är vi helt överrens om en sak, nämligen att elliptiska, avrundade modeller flyger bättre än modeller med raka kanter och vinklar. Jag antar att det har att göra med avströmningen runt vingöronen blir mer naturlig på ett elliptiskt vingöra än ett rakt. Att det sedan ofta är mycket snyggare gör det hela lite roligare.		Olika vinglayouter. Fr vä: Exodus, Lotchia och Onyx

			Framåt- eller bakåtsvept? Andra saker i layouten som ger skillnad är om vingen är avrundad bakåt eller framåt. Avrundad bakåt gör att modellen går lite fortare i kastet och glidet medan avrundad framåt ger mer tryck under vingen direkt i kastet och torde då vara lättare att få upp. Om man tittar på klassiska kanonlunsar som "Sweepette" eller "Exodus" så är de typiska bakåtsvepta modeller och dessa är som kanoner i kastet, OM man har lite pulver i armen. Tar man modeller som "Challanger" eller "Texas rojo" så behöver man inte riktigt samma klös i armen för att få upp dom på en ansenlig höjd. Det man kan se är också att modeller med lite framåtsvep ger en underbar termikförmåga. Kordan ändras också Det sägs att allt flyger i termik, men jag tycker att det skall flyga stabilt och snyggt också! Vill man sedan gå till ytterligheter kan man även göra vingen helt pilformad för att göra den snabb och även att det blir en "logiskt" större korda". Det jag menar är att även om kordan var 8 cm från början och du viker vingen bakåt så har den faktiska kordan från främsta till bakersta vingkanten blivit runt 10 cm vilket ger mer vingyta! Det funkar även om du viker vingen framåt.

			Vingprofilen - En hel vetenskap Här har vi en hel vetenskap. Tjocklek på profil, var högsta punkten (hipoint) skall vara på profilen, skarp framkant eller inte, rak från hiponten eller lite kupig, uppslipad under framkanten eller bakkanten, välvd, "kant" i profilen, skarp hipoint, jag frågelistan kan göras enorm. Jag tror att jag har testat det mesta och skall göra det så kort det går. Tjockleken bör vara 6 %. 5 % ger helt hopplöst dålig lyftkraft, i alla fall på lite större modeller. 7 % är bra och ger mer lyft i profilen, men det ger även mer motstånd vilket inte är bra i lugnväder eller i kastet. Betänk att modellen är 50 cm i spännvidd och du ökar från 6 mm till 7 mm. Det ger motsvarande 1x5 cm mer motstånd. 6 % är en bra tjocklek! Vingprofilens Hi-point Jag har använt från 35 % till 15 % av kordan (räknat från framkant). Här är det logik som gäller, längre bak ger flackare nos på profilen, längre fram ger bulligare nos på profilen. Flack nos ger högre fart och bulligare nos ger högre lyftkraft. Länge har jag använt 30 % men börjat gå över mer och mer mot 22-23 % eftersom det ger ett bra lyft i kastet, lagom fart och ett fint glid. Välvda profiler då? Jag har hittills inte lyckats bevisa att en välvd profil ger ökad prestanda jämfört med en med plan undersida. Däremot ger det en hel massa problem i kast och turbulent luft. Inget vidare alltså.		Fyra olika varianter av Exodusprofilen. De ser ganska lika ut, men skiljer markant i flygegenskaperna. Med hjälp av dessa plywoodmallar formas profilen succesivt till önskad form. Mallarna träs på tills de kan passera över vingen, utan allt för stort motstånd, eller glipor.

			Kant, klack eller inget? Kant eller klack eller steg i profilen då? Martin och jag hade dille på att skära in en klack, höjdskillnad, i profilen på hipoint under ett par år. Jag testade även att göra fler kanter men det är likadant där, jag kan inte bevisa att det ger bättre prestanda, bara mer jobb i bygget. Att göra en markerad hipoint, det vill säga göra profilen lite mer "trekantig" är en variant som också skall ge mer prestanda, men som jag inte heller kan bevisa.

			Upp-, eller nersvept framkant? Ron Wittman, en känd inomhusfantom inom HKG, gjorde 1973 en profil som var helt trekantig och ett uppsvep på undersidan av framkanten. Uppsvep på undersidan av framkanten har jag alltid fått för mig att det ger sämre prestanda, men tester i USA visar att man vinner mer i höjd och därmed flygtid än man förlorar i glid. När man ser detta så skall man inte bygga några andra profiler än med uppsvep, men smaken är som baken. Jag har profiler som går bra att kasta högt utan uppsvep och glidet är helt klart godkänt. Detta är en smaksak helt enkelt och något man måste antingen prova sig fram till eller helt enkelt bestämma sig för något man tror på.

			Kroppen - En materialfråga Här är det lite olika saker att tänka på. Material i kroppen kan vara furu, balsa eller kol/glasfiberrör. Jag har använt mig av alla sorter och tycker bra om balsa eftersom det håller sig rakare längre än fur och att det är lättare att laga om den går av. Fur är bra eftersom det kräver mindre material vilket ger mindre motstånd. Det är dessutom segt och starkt och mer flexibelt än balsa. Rörkropp är lite tyngre men det håller betydligt bättre och är att föredra på lite större modeller och modeller med DT. Det man skall tänka på är att rörkroppar inte har någon roderverkan i sig som balsa/furukroppar har och därför måste man ha lite större roder.		Tjusigt med rörkropp, men faktiskt en del tyngre än balsa!

			Hängig bullnos. Är det bra? När det gäller nos så skall den inte vara för stor eftersom det stör ut roderverkan i bak och kräver därför större roder. Jag har flugit med mycket korta nosar och gillar detta eftersom modellerna blir mycket kvicka i rörelserna. Nackdelen är att det kräver mer bly för att väga upp tyngdpunkten. Modellerna jag har använt korta nosar har varit små för det mesta och jag tror inte att det går att genomföra på större modeller på grund av vikten. Om nosen är lång kräver det följdaktligen mindre bly vilket ger en lättare modell, men också trögare, framför allt i kastet. En detalj som är tänkvärd är om man sänker ner nosen några centimeter under kroppscentrum så får man en modell med stabilare urtagning på toppen av kastet. Titta på Butterfly II, Voodoo och Squib II Bis. Detta fungerar verkligen och är mycket fördelaktigt speciellt i blåsväder. Bakkroppens längd = Momentarm Momentarmen är en mycket viktig del av modellen. Med momentarm menar jag avståndet från vingens bakkant till stabbens framkant. Här kan man säga det enklare än det egentligen är. Kort momentarm ger en snabbare modell med sämre glid och en lång momentarm ger en trög modell med bättre glid. Jag flög länge med relativt korta momentarmar innan Martin fick mig att inse att skillnaden mellan en bra modell och en supermodell satt i momentarmen! Korta momentarmar (runt 17-20cm) är som sagt var mycket snabba, men det händer mycket om det går fel också. Långa momentarmar (30cm+) är känsligare för ändringar på stabbe och roder, men eftersom den blir trögare kan den övervinna enklare stall bättre än en modell med kort momentarm. Summa sumarum: 25-30cm är nog bäst... Jag brukar numera hålla mig till momentarmar på 25-30 cm beroende på spännvidd och det verkar vara ultimat för min arm. Om man tar ett par exempel på förändring så tar jag en gammal favorit, Texas Bo-weevil som har 17cm momentarm. Jag tycker att det är alldeles för lite så jag gör en med ändringen att momentarmen är 30cm. Om man tittar på proportionerna nu så ser man att stabben ser ut att vara enorm! Det är den också både teoretiskt och praktiskt. I och med att man förlängde kroppen så kommer stabben och rodret längre bak och ger betydligt större verkan. Man måste alltså minska ytan på stabben och rodret för att få denna modell att flyga bra. Det samma gäller även tvärtom, om du vill minska momentarmen på Exodus från 30cm till 22 cm så måste du öka ytan för att kunna få samma lyftkraft i bak. Hänger ni med?

			Stabbe och roder Här är det inte mycket att tänka på mer än att man kan ha stabben rak, v-formad neråt eller v-formad uppåt. Jag har provat alla varianter och kommit fram till att fördelarna med v-formade stabbar inte vägs upp av att de blir svagare och mer sårbara på grund av limknäcken. Jag har helt gått ifrån v-stabbar och jag tror att Martin gjorde samma sak för många år sedan. När det gäller roder så kan man sätta det på översidan eller på undersidan. Det är samma sak där, fördelarna med bättre stabilitet med underroder väger inte upp att det är mer sårbart i och med att det sitter oskyddat. Mindre trassel med roder på översidan Underroder har jag också slutat med och jag tror inte ens att Martin gjorde någon modell med det. Man kan sätta rodret bakom stabben också, men det är bara nackdelar. Man fördelar vikten längre bak och behöver mer vikt i fram för att väga upp det. Mycket dåligt. Det mest tävlingsriktiga är en vanlig rak stabbe med överroder. Några frågor? Så, nu har vi betat av det viktigaste. Nu är det bara för dig att testa dig fram till DIN personliga favorit modell. Det man skall tänka på i alla lägen är att modellen måste hålla bra samtidigt som den inte får bli för tung. Prestanda ligger till stor del i vikten, både i kast, glid och termikkänsla! Lycka till med byggandet. Har du frågor får du gärna ställa dem till mig direkt. Helst genom e-mail: fido@home.se / Björn "Fido" Lindgren, MFK Sländan		Vår Carl-Anders flyger gärna sina Goldrush, vilka har underfena.