  |
Svenska juniorlandslaget i Tyskland för att mäta krafterna.
Äntligen var det dags igen för de svenska friflygjuniorerna att jämföra sitt kunnande mot övriga världens unga friflygare. VM tävlingarna hölls på flygplatsen i Cochstedt strax utanför Magdeburg i Tyskland 21/8 – 26/8 2006. Innan VM hölls även en uppvärmningstävling för de som önskade, världscuptävlingen Salzland Cup.
Den svenska truppen
I klass F1A tävlade Albin Nilsson, Gladiatorerna och Daniel Findahl, Norberg. I klass F1B tävlade Oskar Findahl, Norberg. Som lagledare fungerade Per Findahl och som medhjälpare Martin.
Träningsdag med hård vind
Måndagen var vikt åt träning i första hand, men även modellcheckning och invigning skulle hinnas med. Nu blev det inga bekymmer att hinna med allt eftersom det blåste 13 m/s hela dagen, alltså ingen tanke på att träna.
Första VM starten
F1A tävlingen inleddes tisdag morgon. Vinden var runt 5 m/s. Albin gjorde sina första träningsstarter i Tyskland och det såg bra ut. Daniel drog också en träningsstart och även hans modell såg ut att funka bra. Daniel började och gick upp på skottet och snurrade. Vinden hade ökat en hel del från när vi tränade. Det var enormt turbulent och Daniel slet som ett djur för att hålla kontroll på sin modell på linan. Flera av de andra juniorerna såg att de som gick upp tidigt hade stora problem och valde att vänta med sina modeller på backen. Till slut fick Daniel ge sig i det hårda vädret. Modellen skar ut skarpt till vänster, kroken öppnade och modellen buntade i full fart ner i asfaltbanan. Smulor kvar av modellen och bara att ladda om mentalt och plocka fram reservkärran.
Albin sniffar luft från marken
Albin valde att vänta på backen och att köra handlunstaktik, plocka luften från marken. Albin flög under ett lugnt tillfälle, gjorde en snygg rakstart och fick till en bra flygning. Det räckte inte riktigt till en max, men väl till en flygning 10 sekunder kort till maxen. Daniel gick nu ut för sin omstart. Albin och Daniel väntade tillsammans på bra väder. Daniel gjorde även han en rakstart, något till vänster i kopplingen, men ingen katastrof. Tyvärr var luften inte den bästa, riktigt turbulent och rörigt. Tiden blev endast 47 sekunder. Daniel deppade naturligtvis efter den tråkiga inledningen, men Albin och vi övriga peppade Daniel att köra vidare, vi visste att det var svårt och att många fler skulle missa under dagen.
Albins 2:a start
Albin flög först i andra starten och fick till en skaplig flygning, men i det turbulenta vädret kom modellen ändå ner fort. Daniel maxade nu säkert. Tyvärr råkade även Albin ut för en riktigt kort flygning när han blev lite för het i kopplingen och började accelerationen lite för tidigt i tredje start. Modellen skar ut åt höger och buntade ner sig.
Tävlingen bryts
Efter tredje starten valde juryn att bryta tävlingen eftersom vinden och turbulensen var riktigt svår. Fredagen, som var utlyst som reservdag, skulle användas istället.
Andra tävlingsdagen var F1B-dag
F1B dagen inleddes även den med massor av vind. Arrangören valde att skjuta på starten två timmar eftersom prognosen var att vinden skulle minska. Vi åkte tillbaka till vårt vandrarhem och sov lite mer i väntan på start. När vi kom tillbaka till tävlingsplatsen var vinden fortfarande stark, runt 7 m/s. Arrangören valde ändå att starta tävlingen. Startlinjen lades lite tokigt så att de sista startgrupperna var i en sänka, vilket naturligtvis skulle resultera i att tidtagarna inte kunde följa modellerna till marken. Oskar inledde tävlingen med en kanonmax, skön början. I start två kastade Oskar lite vänster. Modellen gjorde inget motorstall, men kom ut åt vänster under hela flygningen. Den bra luften var åt höger. Oturligt nog var vår startgrupp längst ut åt höger, nere i sänkan. Tidtagarna tappade modellen 10 sekunder kort till maxen.
Oskar gör en stabil tävlingsinsats
Efter missen flög Oskar riktigt säkert och radade upp maxarna. Vinden minskade under dagen helt enligt prognosen, men det var fortfarande svårt att pricka termiken. Inför sjunde och sista starten fick vi reda på att endast tre tävlande var kvar med full tid. Det fanns alltså möjlighet till en riktigt bra placering fortfarande trots de missade 10 sekunderna. Oskar väntade länge i sista starten för att vara säker på bra luft. Vi missade en riktigt bra blåsa i början av perioden, sedan blev det svårare, inga riktigt bra markeringar kom så vi valde att vänta. Efter 40 minuters väntan klättrade lagledaren nästan på väggarna och tyckte nog att Oskar borde ladda en ny motor. Oskar sa lugnt att med sex handvarv på motorn blir vridmomentet samma som med en nyvevad motor, det hade Bror Eimar sagt. En bra termikindikation kom, Oskar knådade in några extravarv, kastade och flög en riktigt bra max. Oskar hade helt rätt, vridmomentet och stiget var helt i klass med en nyvevad motor. Det gäller att vara cool och lita på dem som kan! En av de tre med alla max hade missat i sista starten, alltså bara två kvar till finalen.
Vittring på pallplats
Vi vädrade pallplats eftersom Oskar missat så lite. Det visade sig dock att tredjeplatsen togs av Paul Coutineau, Frankrike som endast missat 8 sekunder totalt. En riktigt bra fjärdeplats blev det för Oskar i hans landslagsdebut.
Daniel Billam, England och Bartlomiej Skibicki, Polen återstod. Dessa båda flög en fin femminutersfinal, som båda klarade. Nästföljande morgon, innan F1P tävlingen, flögs nästa finalflygning på 10 minuter. Daniel var starkast och tog hem segern med tiden 242 sekunder mot Bartlomiejs 224 sekunder.
Inga svenska F1P flygare var på plats, men efter nya direktiv från tävlingsledningen så visade det sig att vi ändå skulle få flyga under dagen.
Flytt av F1A
Arrangören hade bestämt att flytta på F1A tävlingen. Det nya budet var att man skulle flyga klart F1P tävlingen och direkt när sjunde grundstarten för F1P klarats av så skulle fjärde starten i F1A påbörjas.
F1P är en relativt ny klass som är avsedd för nybörjare och främst juniorer. Modellerna har lite oldtimerkänsla över sig, reglerna ger ganska knubbiga modeller med få timerfunktioner. Motortiden på 10 sekunder tar, med en enkubikare, upp modellen på avsevärd höjd. Riktigt cool klass, hoppas vi får se några svenska juniorer med dessa modeller i framtiden.
Bra svenskt avslut i F1A
Sverige avslutade F1A tävlingen på bästa tänkbara sätt. Daniel och Albin flög avslappnat och säkert och snurrade sig till säkra maxflygningar. Vädret var mycket snällare nu än under de tre inledande flygningarna. Vi hade sol och vind runt 4 m/s. Daniel hade ännu en marksyning och fick lov att använda sin tredjekärra, men även den långvingade modellen skötte sig bra trots att det var en hel del vind. Inför sjätte start tornade ett regnmoln upp sig. Daniel hann flyga innan regnet, men sedan blev vi fördröjda av en tidtagare som klagade på att vi inte hade nummerlapparna på oss. Nummerlapparna var riktigt dåliga, av gammal "Vasaloppsstil". Så fort man rörde sig hasade lapparna ner över armarna och var i vägen. Trots att vi försökte förklara detta för tidtagaren tvingade hon oss att sätta på oss nummerlapparna.
Albin maxar i hällregnet
Albin fick efter denna fördröjning flyga sin sjätte start i en riktig regnskur. Han snurrade länge i regnet, fick slutligen en bra indikation och satte en säker max, riktigt fin avslutning av Albin. Albin sa själv att han valde att snurra länge så att vår sura tidtagare skulle få stå en stund extra ute i regnet!
Vi trodde nog att vi skulle få flyga även den sjunde starten, men arrangören ville annat. De blåste helt enkelt av tävlingen eftersom det regnade!? När sjätte perioden var över slutade regnet, det klarnade upp och vinden mojnade. Vi hade nu det bästa vädret under hela tävlingen, ett riktigt konstigt beslut av arrangören.
Finalflygningar i F1A och F1P morgonen efter
F1A fick en kvinnlig världsmästare när Gabriela Domokova, Slovakien gjorde den längsta finalflygning på 272 sekunder. Det var ingen tillfällighet att hon vann, hon leder i skrivande stund juniorernas Världscup och flyger alltid säkert. Andraplatsen togs av Sergey Protopopov, Ukraina med en flygning på 251 sekunder. Tredjeplatsen togs av Anrijs Plume, Lettland, som flög ihop 235 sekunder. Daniel slutade på 26 plats och Albin slutade på 35 plats.
I F1P tog Cody Secor, USA hem segern med en flygning på 311 sekunder. Andraplatsen gick även den till USA genom Anthony Ferrarios flygning på 296 sekunder. Tredjeplatsen gick till Robert Sawka, Polen med en flygning på 249 sekunder.
USA hade ett fantastiskt VM och tog hem lagtävlingarna i samtliga tre klasser.
Efterlängtad bankett
På kvällen följde sedan den efterlängtade banketten med tillhörande tröjbyten och dekalbyten. En riktigt bra prisutdelning ingick också, där juniorerna ner till tionde plats fick komma fram och få diplom och en liten souvenir från sponsorn Graupner. Naturligtvis fick de tre främsta även pokaler och medaljer.
Sammanfattningsvis kan man säga att få vara med på ett Världsmästerskap för juniorer är någonting utöver det vanliga. Att se alla ungdomar från i detta fall 19 länder umgås och må bra tillsammans är verkligen någonting som man kan bära med sig hela livet. Att dessutom se så många unga flyga modellflyg, friflyg, och tävla ger hopp för framtiden. Friflyg är en sport att räkna med! Hoppas Sverige kan ställa upp med ett juniorlag även nästa år när Europamästerskapen avgörs i Serbien.
Sett under VM:
Värsta kraschen: Daniels bunt i asfaltbanan, bakkanten var av på tio ställen!
Värsta skriket: Thomas Seren sprängde en F1B-motor som trasslade in sig i hans långa hår.
Suraste tidtagaren: Vår tidtagare i sista grundstarten i F1A.
Längsta väntan: Oskar i sista starten.
Vanligaste maten: Kokt korv på vandrarhemmet.
Snyggaste lagtröjan: Hollands lagtröja, orange och vit.
Blötaste modellen: Albins kärra efter sista flygningen.
Vanligaste tävlingen: Fotbollsspelet på vandrarhemmet.
Mesta tjejspanare: Albin, hela tiden!
/ Per Findahl, lagledare för det svenska juniorlandslaget i friflyg 2006