Bilen närmar sig Sundsvall. Granarna ligger längs marken av blåsten och det regnar. Örrk ! Är det detta vi skall behöva stå ut med i morgon, tänker jag besviket.

Matfors-Miraklet
Klockan sex dagen efter vaknar jag upp lagom för att se hur solen stiger över de blånade bergen, upp mot en klarblå himmel. Det är några grader kallt och vinden har mojnat ned fullständigt. OTROLIGT ! För andra året i rad överraskar vädret åt rätt håll. Efter frukost packas bilarna och vi åker bort till Stödesjön för omlastning till skoter. Ett par meter ovanför isen ligger dimslöjorna, ytterligare en bit upp har nu solen intagit parkettplats för att titta på tävlingen.

Montering och genomgång
Startgrupperna placeras ut och vi Gladiatorer hamnar i grupp 2 och 3. Lite besynnerligt kan man tycka, men eftersom avståndet mellan knappast är mer än några meter är det knappast värt att beklaga sig. Modeller packas upp medan andra redan har hunnit börja cirkla sina modeller i morgonluften. Per riggar sin Sky Lady klädd i rött och gult. Jan riggar Heffaklumpen som numera är utrustad med ny stabbe, denna gång sprygeluppbyggd. Vi noterar oroligt att Uppsalas Mats Hall flyger trimstarter i HKG med tider runt 70 sekunder. Vi har ju Carl-Anders seger från förra året att försvara. Carl-Anders hade ju hoppats på att kunna delta, men så här långt hade han lyst med sin frånvaro.

Trimstarter med Swedish Bunter
Jag börjar trimma min Swedish Bunter, en komposituppbyggd F1A-modell med buntmekanism. Den glider bra, möjligen något övertrimmad, men tenderar att i starten vika höger. Jag ändrar rakroder inställningen kanske 2 mm. Plötsligt viker modellen kraftigt vänster istället. Med inställning någonstans mitt mellan verkar den stiga hyfsat rakt. Jag pillar lite på vingvigglern för att jag hade jätteproblem att få runt den i snurrevarvet på SM senast. Jag skruvar först ner vingen en millimeter och sedan tillbaka utan att ha blivit en uns klokare. I förvirringen över mängden saker som behöver justeras glömmer jag helt bort att jag släpper upp vingen utan att kompensera med minskat motroder + att jag lämnar stabben orörd efter ett dåligt tips av killen i samma startgrupp.

Rudegården - Inkvartering för de tävlande.

Martin med sin "Swedish Bunter".

Vinden är cirka 1 - 3 m/s och solen lyser klar och gul från den silverblå Matforshimlen.

Först ut i perioden var Jan. Tar upp modellen, snurrar ett varv och skjuter iväg i hygglig luft. Tyvärr stallar modellen ordentligt efter zoomen och de 120 sekunderna kunde nog ha blivit åtminstone 160 med bättre start utan stall.

När jag laddar modellen inför starten i första upptäckter jag att min timerstarts arm har lossnat från snurrekroken. Ur med krok och fästa in armen igen. När kroken väl var tillbaks i kroppen upptäcktes att den nu var för kort och nu inte räckte till för att stoppa timern. Ur med hela klabbet igen och justera längden. Fortfarande för kort. Och igen.. Nu tillräckligt lång, men när jag börjar ladda lossnar armen igen. ÖRRRRK !!! Isär med kroppen igen. (Detta liknar allt för mycket vapenövningarna under gröntjänsten i lumpen). Nu verkar allt äntligen att fungera, men i sista monteringen har två linor blivit korsade. Isär igen... Och ihop. 5 minuter kvar av perioden och maxtiden är 3.30 (210 sekunder). Hej hopp ! Men lite fummel och en start med bank åt vänster, stall och med endast kanske 2 meters höjdvinst gör modellen 191 sekunder. Det kunde ha gått värre !

Per kommer upp när endast sekunder kvarstår av första perioden, men modellen hänger fortfarande vänster på linan och vill inte hämta in. Per kopplar med efterföljande stall vänster som resulterar i vidare stall. Luften är bra och håller modellen i luften i 115 sekunder.

2:a perioden
Vinden har nu ökat något, kanske till 2 - 5 m/s och termikaktiviten med där till hörande sjunk har ökat väsentligt.
Problemen kvarstår för samtliga, trots flera trimstarter. Vi var alla sena redan efter första perioden och tiden räcker inte för nödvändiga trimstarter och därtill funderingar.

Pers Sky Lady ligger vänster på linan som aldrig förr och noterar 66 sekunder från koppling på knappt 25 meter.

Jan får till starten ungefär som i första, men stall och något sämre luft ger endast 110 sekunder.

Jag har nu vridit ner innerpanelen för att förbereda den tilltagande vinden. Jag är livrädd för att hantera modellen i hård vind. Min erfarenhet från SM var rena skräcksenariot som till varje pris måste undvikas. Samtidigt visste jag ju att modellen gått vänster i starten innan varför jag också trimmar mindre motroder. Dessa två justeringar visar sig ha kraftig effekt på starten. Modellen tar runt blixtsnabbt när farten ökar. Buntar 90 grader fel, stallar och börjar glida från kanske 30 meters höjd. Luften är bra och maxen sitter där iallafall !

3:e och 4:e perioden
Nu blåser det 5 - 8 m/s och det går stundom bara att flyga rakkrok. Alla problem kvarstår för samtliga, då modellhämtningen nu börjar bli jobbig och ta tid. Vi hinner inte med några trimstarter och justeringarna som görs ger inte önskad effekt.

5:e perioden
Nu har Per upptäckt att hans fuselina till timern är för lång och att det är därför som modellen inte reagerat på nedtrimning av stabben. Den har alltså bara hängt i linan längst bak. Kortad fuselina och framflyttad krok löser båda problemen i ett slag. Den framflyttade kroken gör att modellen går rakt på linan och nu när stabben ligger an mot justerskruven har modellen slutat stalla. Per sätter en säker max i kanonbra luft. Modellen fusar på andra sidan järnvägen 2,5 km bort.

Jan fortsätter i samma spår och flyger i kaotiska 79 sekunder..

Jag hittar bra luft som räddar ytterligare en halvkass start enligt tidigare beskrivet mönster. En ljusning är dock att jag äntligen kommit på att trimma ned stabben något, vilket reducerar överstegring i bunt och stall som uppkommer vid missade starter. Modellen hamnar mycket långt bort och fastnar i ett träd i främre trädridån på cirka 2,5 km avstånd.

Per och jag går tillsammans ner för att hämta våra modeller. Redan halvvägs ner känner jag mig fullständigt slut, trots att vi går i medvind. Jag vänder mig om och ser folket på startlinjen som prickar någon kilometer bort på isen. Väl framme vid järnvägsbanken visar det sig att snön blåst ihop till mycket djupa drivor. Per sjunker ner till midjan i snön och får kravla sig upp med mycket stor möda på järnvägsbanken och sedan vidare krypa ut på åkern, säkert 40 meter, där modellen ligger. Själv får jag klättra i träd (som vanligt!). Med modellen väl nere kastar jag en hastig blick på klockan, 40 minuter kvar av perioden ! Vi börjar vandringen tillbaka, steg för steg. Trots att jag ätit och druckit ordentligt under dagen krävs det att jag fokuserar på varje steg för att inte tappa steghastigheten och därmed inte hinna tillbaka till startplatsen.

6:e perioden
Vinden består hela perioden ända tills det att 3 minuter återstår, då mojnar det ner till nästan helt stilla, 2 - 4 m/s.
Jan har redan startat och flugit 132 sekunder när vi kommer tillbaka till startplatsen. 5 minuter återstår och jag är så trött att jag knappt orkar stå upp. Jag bestämmer mig för att dra upp med rakkrok, eftersom jag inser att jag inte skulle orka med att buntstarta. Jag kopplar i halvhygglig luft, men av trötthet har jag ställt timern fel vilket resulterar i 100 flygsekunder. Per hittar fin luft och maxar säkert med sin Sky Lady.

7:e perioden
Nu börjar trimmet sitta och eftersom luften lugnat ner sig finns åter goda chanser att snurra tills rätt luft dyker upp. Gladiatorernas starter sitter nu äntligen som de ska och vi sätter allihop säkra max.

F1A summarum
Resultaten finns i listan och kommentaren får väl bli: Jo, men nu har vi trim på grejerna till nästa tävling !

Handluns
Gladiatorerna är vassare än någonsin tidigare i HKG. Startfältet här i Matfors såg väl åtminstone på papperet ut att kunna bjuda på hyggligt motstånd, men när tävlingen kom igång var Jan Kossmann i särklass. Det märktes att Jan tränat och byggt intensivt under det senaste året. Han missar endast 6 sekunder i 3:de och 8 sekunder i 4:e. Samma resultat på GD-96 hade placerat honom 1 sekund efter Martin "Beast" Larsson dvs. på andra plats. I startfältet saknades från Gladiatorerna speciellt Peter Meurling och titelförsvararen från förra året, Carl-Anders Gerstel.

Per trimmade in 4st nya lunsar. 2st Challenger och 2st Exodus. Modellerna gav tider runt 30 sekunder som denna dag räckte till 6:e plats.

Jag hade bara en gammal avdankad Exodus som inte var bra ens när den var ny. Fördelen är ju att den inte flyger bort förståss. Några hyggliga starter i bra luft räddade mig den här gången och gav en total tid på 203 sekunder och en 4:e plats.

Dusch, Bastu och prisutdelning
Väl åter på förläggningen väntade dusch, bastu och prisutdelning. Efter lite middag bestående av grillad kyckling eller som på vissa håll, morgondagens frukost, var det dags för några bira och videofilm "180's MAX". Verkligt coolt att avsluta en sådan här maxad tävlingsdag med ännu mer friflyg !

Vi var där. Det känns i hela kroppen !

/ Martin