Svenska Mästerskapen SM 1994
En Surprize tour med vingbrott och lagguld till Solna MSK.

Solna MSK hade till detta SM ordnat med minibuss med gott om plats för alla som ville följa med. Trots det var det endast fyra deltagare från klubben, nämligen Gunnar Holm, Mats Lugnefors, Calle Qvarfordt, Bror Eimar och en liten Gladiator.

Lagguld i Jonnes ära
Det hade viskats om att man skulle, till Jonnes ära, åka ned till Rinkaby och knipa lagguldet. Det var kanske därför Calle har legat i hårdträning och börjat installera snurrekrokar i sina modeller. Bror är ju sedan länge kanske värdens bästa F1B-flygare och Gunnar vann som bekant 1994 års Scania Cup i F1A.

Bussig buss
På fredagmorgonen lämnade skräckbussen "Surprice Tour" Stockholm för att styra mot sydligare breddgrader. Bussen var dock ganska bussig och bjöd bara på några mindre överraskningar längs vägen ned.När vi kom söder om Jönköping sprack molntäcket upp och väl nere på fältet var det kanonväder med klarblå himmel. (Synd för er som satt hemma i spöregnet !!!).

 

Bussen "Surprice Tour" utgör fond för Stefan Kalska, Martin, Gunnar, Kalle och Mats.
Efter att tältet var uppslaget, var det dags för en sväng på stan och inta en lagom mängd mat och dryck. Flera modellflygare än vi hade hittat ned till Åhus City den kvällen. Det blev spontana modellvisningar med påföljande fotografering på nattkröken.
 

Stefan Kalska med mest otur
På lördagen tävlades det i småklasserna under växlade väderförhållanden, stundtals långa regnskurar men måttlig västlig vind. Gunnar Holm sökte lyckan i F1H och B1 och Mats endast i F1H. Gunnar råkade tyvärr ut för ett propellerhaveri på sin B1-anka, vilket gjorde att han intog sista platsen. Bättre gick det dock i F1H där Gunnar hamnade på andra plats efter Herbert Hartman. Mats hade också han otur och blev näst sist i F1H. Stefan Kalska från Södertälje MSK var den ende som lyckades ha ännu mer otur och kom därmed sist.

F1A dagen började med haveri
Söndagens väder var bra, men solglimtar och till en början måttlig vind, men mot eftermiddagen något ökande. Tävlandet började med maxx för de lyckligt lottade, dvs. de som tränat och trimmat före tävlingen. Själv råkade jag ut för ett elakartat vingbrott pga. materialfel, varefter hela tävlingen fick genomföras med en dåligt trimmad Sky Lady. Calle fortsatte att maxxa med sina Blue-Birds ända till femte perioden då luften inte längre räckte till.

Sjunk vid krönet
De som varit på Rinkaby vet att fältet böjer av nedåt efter cirka 400 meter. I början av tävlingen räckte det i princip med att komma över kanten, där det ständigt var ett starkt lyft. Men efter fjärde perioden vände trenden och alla kärror som på låg höjd flög över kanten föll platt ned. Detta gjorde att ingen flög fullt denna dag och att den gamle stjärnan Per Qvarnström, som gjorde comeback, vann på 1229 sekunder.

Bror Eimar vann på 1254 sekunder i F1B och Gunnar stannade på 1045 sek med sina fem max. Calle flög totalt 1014 sekunder, vilket gjorde att planeringen höll och Solna MSK kunde återvända hemåt med hela 3313 poäng och lagsegern som i en liten ask.

/ Martin T